Jag har ofta undrat över vad det är som gör att vissa människor inte håller vad de lovar. De sviker gång på gång. Trots löften om bot och bättring så fortsätter de att ljuga, manipulera och svika löften och överenskommelser?
Jag menar – hur svårt kan det vara?
Om man har gjort ett misstag eller kanske till och med två och tre och sedan inser att man har gjort fel. Man inser att man har sårat någon annan och därför lovar man bot och bättring.
Personen i fråga tar i för kung och fosterland.
Han ska aldrig göra så igen.
Han svär inför Gud - och till och med svär han på sin mors grav – att han aldrig ska göra något liknande igen.
Det är ju stora ord.
Och ändå gör han det. Sviker. Ljuger. Fast han suttit och gråtit, skakat och sagt att han aldrig mera s k a l j u g a i g e n om någonting.
Jag har letat på internet för att finna förklaringar på ett sådant beteende. Och det är ju ingen rolig eller uppmuntrande läsning precis. För då hamnar man på sidor som handlar om personlighetsstörningar. Störningar som är så djupa och införlivade i personligheten att det är närmast omöjligt att förändra ett sådant beteende.
Så vad gör man då – om man är utsatt för någon annans sjuka beteende och ständigt blir manipulerad?
Snälla någon – hjälp mig förstå detta!!!
Det minst smärtsamma. Att låta tiden avgöra är plågsamt och oerhört energikrävande. Avluta på ett så fint sätt som du kan komma på ;-(/ Gäller någon som du delar kärleken med. För andra tycker jag att man bara kan spela oberörd, om du nu inte är oerhört engagerad och/eller utbildad i hanteringen av sådana människor, och inte reflektera så mycket över allt jobbigt.
Tillhör nog den typen själv och försöker jobba med mig själv. Jag uppskattar folks goda intentioner och det hjälper kanske under tiden men det krävs för mycket energi från er att lägga på oss stackare.