Nu har vi haft välkomstmiddag för sonen och (lite tråkigt) avskedsmiddag för en av döttrarna samtidigt. Summa sumarium blev det ändå precis så roligt, mysigt, stökigt, kaosartat och faktiskt gott som det alltid blir i vår matintresserade, diskussionslystna familj. Vi börjar bli många vid middagarna nu. Har man tre barn med respektive så är vi helt plötsligt 8 vuxna. Lägg till min mamma som inte hör trots två hörapparater och gullungen barnbarnet som är aktiv som bara den, så är vi 10. Plus en styck katt som faktiskt delvis sitter med vid bordet fint och stilla i ett knä med tassarna exemplariskt vilande på bordskanten och – hör och häpna – njuter av uppståndelsen.
Fast lite lyckades gullungen ställa till med. Först försökte hon lyfta katten och det var inte riktigt populärt. Han rev till som katter gör ibland när det blir för mycket och ett litet rött rivmärke på lilla handen krävde en del omsorg. Sen lyckades hon fastna med ena fingret i videon. Mamman blev hysterisk men jag behöll för en gångs skull lugnet och fick ut fingret utan några skador. Har varit med om det förr när barnen var små nämligen så den här gången stod jag pall.
Ack ja, vad är väl en bal på slottet mot en familjemiddag hos oss?
Blek i jämförelse skulle jag vilja påstå:-).
