Samtidigt som min älskade son – som (snart) är 23 år – flyger kors och tvärs i Asien under 2 månader med diverse olika flygbolag och som igår äntligen flög hem från Bangkok till Köpenhamn (nästan som hemma) via Istanbul så försöker en annan 23-åring spränga både sig själv och 289 andra passagerare i luften vid en flygning i USA.
Det känns väldigt konstigt. Jag har tidigare läst att den här misstänkte ”23-årige bombaren” kommer från förhållandevis goda förhållanden och har en inflytelserik far som till och med varnat USA för att hans son skulle kunna tänkas ställa till med ”något”.
Religösa grubblerier kanske? Eller fel ”kompisgäng”?
Det är surrealistiskt. Jag menar – tänk om det varit min son som hade äntrat flygplanet med sprängmedel klistrat mot kroppen? På väg hem till Köpenhamn? Det går inte ens att tänka tanken…(!)
Sonen har – by the way – haft en underbar resa. Det enda som har hänt under 2 månader är inflammation i en armbåge (som åtgärdades direkt vid ett högklassigt thailändskt sjukhus) och stöld av en styck mobiltelefon som åtgärdades direkt med att han köpte en ny.
Vi har det bra. Väldigt bra. Jag såg till att han hade den bästa försäkringen som tänkas kan och han har bidragit med sunt förnuft. Och upplevt så mycket vänlighet under sin resa. Fått mersmak och vill tillbaks.
Och så en helomvändning – Johnny Depp – utsedd till årtiondets bästa skådis! Bugar och bockar och kan bara hålla med.
