Så härligt livet kan vara!
15 grader varmt ute, strålande solsken och alla barnen + Gullungen barnbarnet hemma på påskmiddag. Och min mamma, som trots diverse krämpor fortfarande är klar i huvudet vid 76 års ålder. Det ska man verkligen vara tacksam för.
Är helt slut efter att ha stått i köket hela dagen oc h faktiskt överträffat mig själv som kock. Idag blev det laxpaté med örtsås som förrätt. Lammracks med gratinerat potatismos, rostade rotgrönsaker och balsamicosås som huvudrätt och kolapannacotta med xantemarinerade päron som dessert.
Det var många moment i denna meny kan jag säga.
Men så gott det blev och uppskattat av alla. Det var värt alla svordomar i köket och bättre än så kan knappast livet bli. Även om var och en åker till sitt efteråt så finns hela dagen dokumenterad på videokameran. Har precis sett Gullungen ta sina första steg tre gånger om och packa upp sitt stora påskägg med alla leksakerna i.
Och jag sitter och tittar på dagen om och om igen på min videokamera. Och jag tänker att jag har världens bästa älskade familj. Bättre än så kan man inte få det.
Jag inser hur lyckligt lottad jag är.
Njuter av varje sekund med vetskapen om hur snabbt lyckan kan förvandlas till sorg. Läser i SDS om hur en familj utplånas på en bråkdels sekund i en olycka. En far med sina två barn finns inte mer. Och jag känner så starkt för dem som blir kvar. Hur överlever man en sådan förlust? Det går inte ens att föreställa sig,
För vår del går livet vidare och jag planerar redan för nästa sammankomst på Annandagen i övermorgon då yngste sonen fyller 22. Stort kalas igen och ny omgång i köket. Phuu – han har önskat en meny som inte går långt ifrån det vi åt idag. Och då är vi dessutom fler personer.
Men det ska bli roligt och jag ser så fram emot det. Vi firar hans födelsedag, och livet och våren på samma gång!
Man måste ta vara på varje sekund. Och njuta av den så mycket man kan – för livet är ju så förbannat kort.
