Jag ska tillbringa två dagar i Åre.
Nej tro nu inget – jag ska inte åka skidor utan endast delta i andra aktiviteter. Att ha mig i en skidbacke eller på väg upp i en lift skulle omedelbart medföra livsfara, inte bara för mig själv utan även för alla övriga i backen. Alltså visar jag verklig hänsyn genom att avhålla mig från denna – för mig – obegripliga sysselsättning. Däremot tycker jag att ”after ski” verkar vara ett trevligt sätt att umgås, så där tänker jag naturligtvis delta med liv och lust.
Trots detta skapar det problem. Efter en hastig titt på SMHI ser jag att det är kallt i Åre. Väldigt kallt. Ja till och med extremt kallt d v s ner emot minus 17 grader!
Vad i hela världen ska jag ha på mig? Jag som fryser när det börjar gå ner mot nollsträcket! Jag äger inga skor som är gjorda för snö och inte kan jag gå och köpa ett par vinterkängor nu, när våren har kommit till Skåne och vi pendlar mellan 5-10 plusgrader. Jag känner mera för att köpa ett par vårskor. Det är praktiskt också för de kommer jag ju att ha användning för några månader framåt.
Då kommer räddningen i form av sambon. Då han var på Antarktis hade han på sig ett par kängor som nu står som en gammal klenod i förrådet. Visserligen är de alldeles för stora för mig, men nöden har ingen lag.
Så Åre - here I come - iklädd sambons stora Antarktiskängor, gamla skidbyxor, lånad michelingubbejacka och vanliga skinnhandskar (avsedda för stadsbruk).
Jag behöver nog inte ens öppna munnen för att folk ska förstå var jag kommer ifrån!
