Tänk vilken lycka det är att få världens mest underbara barnbarn? Att man kan ha sån tur liksom. Om man får ett sådant barnbarn som jag har fått, kan man aldrig säga att livet har varit orättvis på något sätt.
Underverket är nu - just idag - 5 veckor gammalt.
Först får man sina egna barn som är så vackra, välartade och intelligenta att man nästan inte kan tro att det är sant och man tackar sin lyckliga stjärna. Sen - 29 år senare - får man dessutom som grädde på moset, ett underbart, vackert, intelligent barnbarn, som näst intill på pricken liknar ens egna barn som nyfödda och det tillkommer en kärlek som är så stor, så det nästan är skrämmande.
En kärlek som är större än livet självt.
Vilken lycka detta är. Och vilken tur jag egentligen har haft i livet. För vad spelar pengar för roll? Vad spelar status för roll? Och karriär - vad spelar det för roll? Vad spelar egentligen allting eller någonting för roll, när man har det vackraste som finns runt sig hela tiden?
Underbara barn och barnbarn!
Att få barnbarn är världens egotrip. Och det finaste man kan få när man fyllt 50 och fortfarande känner sig någorlunda ung.
Trots att man egentligen är halvgammal och småsjuk för jämnan.
