Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer

Suck!

Söndag - som ni vet så avskyr jag söndagar! Och dess bistra verklighet tränger sig på när jag öppnar mailboxen på morgonen.

Fast å andra sidan är det extremt roligt att helt plötsligt ha blivit så populär:-). På bara en enda jäkla söndag har jag fått 3 svar på inlägg som jag gjort, och jag börjar förstå hur viktigt det är att man är övertydlig när man skriver på en blogg. Så att alla kan förstå så att säga. Även de som har svårt för det. Att förstå alltså.

Jag är inte så van vid att behöva vara så övertydlig eftersom jag oftast omger mig med intelligenta människor som kan tänka själv. Och kanske till och med läsa mellan raderna.

Först möts jag av ett argt mail av någon som har läst ett inlägg på min sida. Skribenten uttrycker sig frustrerat och förvånat över “hur låg kvalité en blogg kan ha”. Skribenten säger vidare: Politisk korrekthet verkar vara ett ledord i din vardag, inte provocera någon, inte förolämpad någon som skulle kunna bli förolämpad”.

Med andra ord. Jag skriver en slätstruken blogg. Trist visst - men kanske sant. Inte roligt med sådan konstruktiv kritik.

Men - varför läste då skribenten så många inlägg? Hade jag varit honom/henne, hade jag aldrig orkat läsa så många inlägg när det uppenbarligen var så tråkigt. Men han/hon har rätt i och för sig. Jag känner inget omedelbart behov av att vara emot allt och alla och samhället i stort. Kasta gatsten och så. Jag kan föra fram mina åsikter på ett mera moget och konstruktivt sätt.

Trots min slätstrukna blogg har läsaren tydligen blivit provocerad eftersom det sedan följer:

Du säger att du vill att du och din familj vill vara säkra på fredagskvällar och så frågar du dig själv vilket syftet för denna manifestation var. Men inte hur du kopplat ihop A med B. Du missar totalt fakta att dessa ungdomar inte var ute efter att råna dig eller någon annan. Du missar fakta att det begicks färre brott denna fredag än en helt “vanlig” fredag i Malmö. Du verkar inte ha försökt undersöka närmare vad man ville uppnå men däremot har du blind litat på massmedia. I ditt inlägg manifesterar du fördomsfullhet och ytlighet.”

Skribenten får härmed chansen att förklara, eftersom jag uppenbarligen inte vet hur man kopplar ihop A med B. Jag tror aldrig att jag ens har antytt att de som demonstrerade var ute efter att råna mig på något sätt. Jag tror snarare att det är läsaren som har missat min frågeställning. Jag tror inte heller jag lyssnar blint på massmedia.

Ett väldigt fint inlägg i debatten såg jag dock när jag åkte genom stan dagen efter. På en husvägg hade någon klottrat “Jag vill ha dina kalsonger”!!?? Vems kalsonger? Och hur tar man tillbaks gatorna med hjälp av ett par kalsonger?

Du måste nu vara övertydlig gentemot mig och förklara såsom för ett barn, för jag har kapitulerat och förstår faktiskt inte?

Det enda jag vet är att det kostar en sjujäkla massa pengar att sanera, både “mina kalsonger” och andra “odödliga, bevingade ord” på väggarna längs med Föreningsgatan. Och det är vi - du och jag - och alla andra i den här stan som får vara med och betala. Och åtminstone jag, hade hellre sett att de här pengarna hade gått till din mosters hörapparat, eller din pappas cancerterapi eller din sons skolgång eller någonting som gagnar dem som behöver det. Det är nämligen vi - just det - vi - som utgör kärnan och har ansvar för vad som händer i hela det här förbannade samhället.

Så kom inte och säg att jag är ytlig.

Och sen var det då DN:s prosapolis. Just det - ironi var det. Jag fattade det. Och jag har humor - OK?

Suck - är inte den här jäkla söndagen slut snart?

Prosapolisen på DN

Och vem är denna anonyma prosapolis på DN? Som helt plötsligt dyker upp och har anonyma åsikter om allting. Är denne prosapolis månne avundsjuk på Coelho?

Förmodar att det är polisen “allmänheten” som ska tipsa DN kultur för att de inte har några egna vettiga idéer om vad de ska skriva om. Eller för att de vill skriva ner vissa författare anonymt och inte vågar stå för sina artiklar med namn.

En idiotisk idé.

Citat från http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=835609

Vilka ska oroa sig för att få en påhälsning av Prosapolisen?
- Romaner, noveller och essäer är en tummelplats för såväl småskurkar som storförbrytare. Brotten kan bestå av allt ifrån bristande grammatik till narrativa inkonsekvenser och uselt bildspråk.

Varför ska man känna förtroende för Prosapolisen, har du gått på Polisskolan eller bara en tredagars väktarutbildning?
- Vi har erforderlig kunskap och åtskilliga specialistkompetenser att tillgå. Särskilda avdelningar bevakar såtillvida gängrelaterad brottslighet, avantgardet, proletärprosan etcetera.


Bästa Prosapolis: Härmed anmäler jag DN Kultur för brottet att inte anlita kvalificerad personal när så krävs.

Kunde inte låta bli att dra på smilbanden när jag läste följande artikel idag. Horace Engdahl har hamnat i blåsväder när han yttrat sig om den amerikanska litteraturen: “USA är för isolerat och fördomsfullt för att kunna mäta sig med Europa när det kommer till stort litterärt skapande”.

Till skillnad från Horace är jag lite försiktigare i mina uttalanden men kan väl erkänna att jag reagerar starkt om det nu är så att det han säger har citerats korrekt.

I så fall är det en provokation utan dess like och jag förstår om jänkarna blir putta.

Vi är många som har synpunkter på vem som får Nobelpriset och oftast blir de flesta av oss väldigt överraskade över pristagarna och skulle naturligtvis gärna ha sett någon annan. En av våra egna favoritförfattare. Som Joyce Carol Oates till exempel. Vilket hade varit ett utmärkt val.

Det allra värsta tycker jag, är att vår egen Strindberg aldrig fick priset. På grund av att han ansågs obekväm - av vissa.

Men han fick i alla fall folkets pris. Och jag hoppas att han tyckte att det var mera värt.

Håret betyder mycket för de flesta människor. Jag själv kan inte förneka att jag ser håret som en del av min personlighet. Trots att jag fyllt femtio så vägrar jag klippa mitt långa hår eftersom jag är rädd för att förvandlas till tant den dagen jag klipper mig kort. Jag har alltid haft långt hår och vårdar det ömt med besök hos frisören var sjätte vecka med toppning och färg. Dessutom är det bekvämt med långt hår. Man kan sätta upp det och variera det i det oändliga. Inga “bad-hair-days” här alltså.

Jag kan därför förstå hur jobbigt det här måste vara.

En liknande sak hände min dotter för ett tag sedan. Hon hade intet ont anande köpt färg av ett känt märke och förväntade sig ett resultat av vackert kopparrött. En förstärkning av den färg hon redan har. På kvällen efter färgningen ringde hon mig:

- Mamma, jag har färgat håret. Det är grått och lila!!!
- Men lilla gumman så farligt kan det väl inte vara?
- Jag skickar ett foto så får du se själv. Jag ser ut som en fjortis, som försöker leka cool punkare!

Och fotot kom. Med en moders okritiska ögon (och kanske dålig bildkvalité vad vet jag), så tyckte jag inte det var så hemskt. Jag menar hon är ju söt i allt! I alla fall i mina ögon. Men jag förstod hennes dilemma. Håret var verkligen grått - och lila. Kanske inte precis den färg som en tjej på 22 skulle välja.

- Jag kan inte gå till jobbet i morgon, vad ska de tro om mig?

Nåväl - ett akutbesök hos en duktig frisör räddade situationen och resultatet blev precis det hon hade önskat från början. Men det blev dyrt. Först 115 spänn för den grå/lila och sedan 1.075 spänn för att reda ut det hela hos frisören.

Så en uppmaning till er som behagar skämta med färgerna i paketen - ni borde få löneavdrag för att ni snor pengar från fattiga studenter och för att ni strular till livet för oskyldiga människor.

Och det minsta man kan begära är väl att tillverkarna tar sitt ansvar och plomberar paketen så att det inte går att byta ut innehållet.

Kosmetisk neurologi

Förbättrat minne, större koncetrationsförmåga och mindre sömbehov. Det kan vi alla se fram emot enligt den här artikeln i Sydsvenskan idag, om vi bara tar ett litet piller om dagen. Dessutom slipper vi att bli dementa när vi blir äldre. Det låter nästan för bra för att vara sant.

Jag kan tänka mig att det blir slagsmål om de här medicinerna när de börjar produceras i större mängd. Till slut kommer länsstyrelsen att vara tvingad att ransonera det, så att det bara är vissa personer på känsliga poster som ska få det.

Vilka dessa är skulle jag kunna räkna upp redan idag. Det finns många av våra styrande som skulle behöva få sig en dos. Så att de åtminstone kan hålla sig vakna i riksdagen.

Själv känner jag väl att ett förbättrat minne inte skulle sitta helt fel.

Det här måste jag bara skriva om.

Till min glädje kommer Johnny Depp att göra ytterligare en “Pirates” film och återigen ikläda sig rollen som den härliga Jack Sparrow.

Jag älskade den första filmen. Minns att jag satte mig en söndag, något skeptisk och skulle se den här filmen i brist på annat att göra. Och blev förälskad - både i Jack Sparrow och Johnny Depp!

Jag tycker Depp gör rollen så otroligt bra, även om jag inte var överförtjust i den senaste filmen. Men handlingen spelar mindre roll. Bara att studera Jack Sparrows maner är så fantastiskt inspirerande.

Något roligt att se fram emot.

Den här artikeln är ingen rolig läsning för sådana som jag och alla andra, som har som högsta önskan att skriva en bok och dessutom har ambitionen att få den utgiven. Ska vi tro på artikeln så går förlagen mot svåra tider och har redan börjat strama åt utgivningarna.

En sådan här artikel bör nog ändå läsas med en viss skepsis. Den riktiga boken kommer aldrig att försvinna till förmån för e-böcker och annat. Det är ungefär som när vi såg det papperslösa samhället framför oss i datorernas barndom. Och vad hände då? Jo, nu kan vi konstatera att vi använder mer papper än någonsin.

Jag tror på boken. Och på bokens format. Vill verkligen inte ligga med skärmen i sängen och försöka läsa. Ljudböcker är en annan sak förstås. Lätt att ladda ner och lyssna på vid sängdags. Det kan ju vara ett hot kanske?

Jag tror ändå att folk kommer att fortsätta köpa böcker. Den riktige bokälskaren nöjer sig inte med mindre.

Så därför tänker jag strunta i DN:s “partyförstörare”.

Cykeltur

Jag och sambon köpte var sin cykel i våras. Min främsta anledning var förstås att jag tyckte det kunde vara mysigt att cykla in till centrum om kvällarna, gå på någon krog, äta och dricka gott utan oro för bilen och sedan cykla hem i lugn och ro.

Visst låter det härligt?

Nu hör det ju till saken att det alltid blåser i Skåne. Och speciellt blåser det vid havet där jag bor. Därför har det nog blivit lite mindre cyklande än jag tänkte mig från början. Med andra ord - jag har inte cyklat mer än 4 gånger på hela sommaren.

Idag ringde min dotter och tyckte jag skulle komma hem till henne en stund och titta på mitt begåvade barnbarn som nu har lärt sig att rulla över från rygg till mage och tillbaks igen. En stor händelse naturligtvis.

- Jag cyklar nu, sade jag hurtfriskt till henne i telefon, precis innan jag körde iväg.
- OK! När hade du tänkt komma då? Om tre timmar eller?

Jag förstår inte varför hon lät så skeptisk, men jag har ju i och för sig mina aningar. Barnen har ju sett mig kvida och lida genom åren, när jag har råkat göra någon form att gymnastisk övning eller rörelse vilket inte alls går ihop med min fysiska konstitution. Eller psykiska heller för den delen.

Träning för mig är att sitta i fåtöljen med en god bok, att lyfta armen till munnen och dricka en klunk vin, eller masa mig upp från fåtöljen för att gå ut och röka en cigarett. I bästa fall kan jag gå de få stegen fram till datorn också. Sen fastnar jag där. Jag vet - det är fruktansvärt!

Hur som helst. Idag var det vackert väder och minimalt med vind trodde jag, vilket visade sig vara en missuppfatting. OK, det stormade inte, men det var en lätt bris. Och tillräckligt med bris för att det skulle vara jobbigt att trampa. Jag hävdar dock att min cykel är ovanligt trög. Jag var helt slut när jag kom fram och i Västra Hamnen blåser det ju alltid, även om det är vindstilla i resten av Malmö.

- Du ser trött ut, sade dottern, när jag äntligen kom fram
- To fan det när det blåser full storm.

Jag övervägde på fullaste allvar att låta sambon lämpa in både mig och cykel i bilen, men jag trampade stoiskt hem igen efter besöket. Då hade jag motvind och hur jobbigt det var tänker jag inte ens berätta om.

Nu sitter jag här och kurerar mig. Med ett glas vin och en god bok i fåtöljen.

Bokmässa

Vilken underbar dag det var igår.

Vi på Författarskolan besökte Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Och det roliga var att det var på den första dagen, när endast branschfolket är där.

Böcker naturligtvis. I mänger. Kunde inte låta bli att köpa då de slumpades bort för 25-30 kronor på sina ställen.

Kom på att det sista världen behöver är ytterligare en bok skriven av mig!

Men ändå måste jag naturligtvis skriva den:-).

Ovanstående är så sant, så sant. Det är fruktansvärt att skiljas. Speciellt på stationer.

Det är något speciellt med tåg. Framför mig ser jag Garbo (det känns som om jag har blivit besatt på något sätt) när hon står på stationen, har glömt namnet på filmen men djupt olycklig i slutscenen kastar hon sig framför tåget. Hua, hua!!

Det är så sorgligt!

Men saken är den att jag faktiskt hatar att ta farväl på stationer. För ett tag sedan när jag reste konstant i mitt jobb, åkte jag ofta iväg på söndagkvällen. Och jag avskydde att någon följde mig till stationen. Varje gång började jag gråta. Kände mig övergiven och mitt 5-åriga jag kom upp till ytan.

Jag kom fram sent och gick iväg till ett ensamt hotellrum. Det var inte roligt. övergiven jag kände mig! Familjen hemma och där satt jag.

Till och med nu när jag vet att jag bara ska åka tåg mellan Malmö och Lund - en sträcka på 12 minuter - kan jag få ångest när jag stiger på tåget som ofta går vidare till Göteborg. Fast jag vet att jag nu är en av de lyckliga som med endast ryggsäck som bagage, ska gå av redan i Lund.

Jag älskar att gå av i Lund. Det var nog tur att jag slutade mitt jobb i tid.

Äldre inlägg »